Konsten att rekrytera

Det är inte lätt det här med rekrytering. Företagen vill gärna anställa tjejer men får alltför få, om ens några, ansökningar. Ändå är många så kloka att de använder sig av exempelvis OPK:s mailinglista som forum. Vad beror det på? Att det finns tjejer som vill jobba är helt klart. Är det måhända det "kvinnliga" sättet att läsa platsannonser som spökar fortfarande? Du vet: "Det kan jag, det kan jag, det kan jag men inte det. Då kan jag inte söka." Det "manliga" angreppssättet är då istället "Det kan jag, men inte det och det. Äh, det kan jag ju lära mig. Jag söker!"

Såväl män som kvinnor är naturligtvis representerade i båda grupperna. Men det är till största delen kvinnor som fortfarande läser platsannonser på det traditionellt kvinnliga sättet. Och det är faktiskt ett problem som bara vi själva kan göra någonting åt.

Ett annat problem, som jag ser det, är att tjejer (generellt sett) är för fega för att byta jobb om vi inte har det riktigt, riktigt dåligt på vår nuvarande arbetsplats. Då ska man ha i åtanke att vi som regel är oerhört tåliga och accepterar en hel del innan vi gör något konkret. Man vet ju vad man har men inte vad man får... Detta i kombination med ett ständigt nedvärderande av vårt kunnande innebär med automatik färre tjejer som söker de lediga jobben. För om man inte törs byta arbetsplats och inte tror sig klara kraven i annonserna så kommer man inte att söka några lediga platser. Så är det bara.

För att hitta tjejerna måste man alltså gå andra vägar än att slänga pengar i sjön på dyra platsannonser. Jag lyssnade på ett intressant föredrag på SIME i fjol. Det kanske inte direkt hjälper tjejerna att våga kasta ankar, släppa taget och sparka Jante där bak, men det visar i alla fall att det kan löna sig att tänka i nya banor. Även för reryterare.

Bill Taylor är editor på Fast Company. Hans föredrag gick ut på att det inte längre räcker med att vara lite bättre än sina konkurrenter för att bli riktigt framgångsrik. Man måste också tänka annorlunda. Och man måste agera snabbt. Vi lever i en snabbt föränderlig värld och måste anpassa oss efter det. Som exempel använde han tidsrymden mellan en uppfinnings tillkomst till dess den hade 50 miljoner användare i USA. För radion tog det 38 år att slå igenom enligt detta mått. TV:n behövde 18 år på sig medan Internet nådde 50 miljoner USA-användare redan efter 5 år!

Företag har inga idéer. Människor har idéer. Därför är det oerhört viktigt att hitta rätt människor. Att hitta talangerna. Men det räcker inte med det. Man måste också få talangerna att vilja jobba åt företaget. Rekryterarna måste ställa sig frågan: Varför skulle en smart människa vilja jobba just här? Enligt Bill finns det bara fyra olika svar på den frågan.

* Vi är bäst
Alla vill väl jobba hos en vinnare. Vi har den bästa teknologin, vi är marknadsledare - vi är världsbäst. Jobba hos oss och dela vår framgång.

* Stor risk - stor vinst
Friskt vågat är hälften vunnet. Visst kan det vara en chansning att jobba här, men lyckas det blir du rik.

* Rädda världen
Din insats kan på ett påtagligt sätt göra världen till ett bättre ställe.

* Livsstil
Visst är jobbet viktigt, men vi vill också att du ska vårda ditt privatliv och må bra. Vi har konceptet för det.

Bill Taylor berättade också om Ciscos rekryteringspolicy. De agerar utifrån teorin att de bästa människorna redan har ett jobb som de trivs med. Följaktligen läser dessa människor inte platsannonser eller går på jobbmässor. Cisco har grundligt kartlagt marknaden och vet vilka människor som är bäst på respektive område. Det spelar ingen roll vad de gör för tillfället eller var de jobbar. Målet är att få dem att jobba på Cisco. Det finns naturligtvis ett intresse för annat bra folk också, men då ser strategin något annorlunda ut.

Cisco har inget intresse av att anställa folk som tillbringar söndagarna med att läsa platsannonser. Nej, då är det bättre att de går på fotboll. Så på fotbollsmatcherna har Cisco folk utplacerade på kortsidornas läktare. När det blir mål reser de sig upp och viftar med stora skyltar. "Jobba på Cisco!" står det. Nu snackar vi uppmärksamhetsvärde av rang! Syns ju rätt bra i TV också. Rekryterarna finns också på trädgårdsmässor enligt filosofin att de som går på såna mässor förmodligen har trädgård. I så fall har de säkert hus och gott ställt. Och har de gott ställt är de förmodligen tekniker. Det är genialt, tycker jag. När får vi se detta i Sverige?

Frågan om hur man rekryterar kvinnor är dock fortfarande inte besvarad. En bra början är att titta objektivt på sitt eget företag. Är detta ett företag som kvinnor vill jobba på? Hur gubbigt är det egentligen? Finns det möjlighet att gå tidigare ibland för att hämta på dagis utan att bli anklagad för att jobba halvtid? Finns utrymme för privatliv eller förväntas företaget vara substitut för familj och vänner? Hur ser platsannonserna ut? Vilka förmåner kan man tänka sig tilltalar kvinnor? Det första man kommer att tänka på är subventionerad hemhjälp, men det borde i jämställdhetens namn vara minst lika intressant för män, eller hur?

När man kommer fram till att företaget är bra och platsannonserna tilltalar kvinnor återstår bara det svåraste. Att få kvinnorna att våga byta jobb trots att de inte riktigt nått gränsen till sammanbrott. OPK har, bland annat därför att vi vill se en förändring både hos företag och kvinnor, inlett ett samarbete med Kvinnokompetensen. De arbetar både med karriärplanering, rekrytering och att få fason på gubbiga företag.

Avslutningsvis... hur mycket är tillräckligt? När är vi nöjda? När är succén ett faktum? Om man jobbar 60 timmar i veckan, är borta fyra kvällar av fem och aldrig hinner med sig själv eller familjen - har man lyckats då? I så fall...

Maybe losing isn't so bad after all?

Marina Walström

Marina är ordförande i OPK och finns vanligtvis på Mediafacket.